Klander av testamente innebär att en arvinge väcker talan vid domstol och yrkar att ett testamente ska förklaras ogiltigt. Yrkandet om ogiltighet kan avse såväl testamentet i sin helhet som endast vissa delar av testamentet. Reglerna kring klander av testamente uppfattas ofta som komplicerade. Det gäller framförallt om man inte är utbildad jurist men även jurister som inte dagligen arbetar med denna typ av juridik kan uppleva reglerna som svåra att förstå.
I det följande kommer vi därför att på ett enkelt sätt att försöka redogöra för reglerna avseende klander av testamente. Du kommer att kunna läsa under vilka förutsättningar som en klandertalan kan väckas, vem som kan väcka talan, när talan ska väckas, var talan ska väckas och en hel del annat.
Önskar du att veta mer följer i slutet av artikeln en kort ”överkurs”. I det avsnittet går vi in mer i detalj och anger lagrum, diskuterar bevisfrågor m m.
Förutsättningar för att väcka talan om klander av testamente
För att du ska kunna vinna framgång med en talan om klander av ett testamente måste någon av följande förutsättningar vara uppfyllda:
- testatorn var inte behörig att upprätta testamentet,
- testatorn upprättade testamentet under påverkan av en psykisk störning,
- testamentet uppfyller inte formkraven för ett testamente, eller att
- testamentsgivaren har blivit lurad att upprätta testamentet alternativt missförstått de faktiska omständigheterna och dessa varit avgörande för hans vilja att upprätta testamentet.
Samtliga dessa förutsättningar behöver inte vara uppfyllda. Det räcker att endast en av dem är uppfyllda för att en talan om klander ska kunna väckas.
Den kanske vanligaste grunden som åberopas är att formkraven för ett testamente inte är uppfyllda. Ett testamente är ett formalavtal som måste vara utformat på ett visst sätt för att vara gällande. Du kan läsa mer om de olika formkraven i artikeln ”Formkrav för giltigt testamente”. Som exempel på när ett testamente kan klandras på grund att formkraven inte är uppfyllda kan nämnas att testamentet inte undertecknats av testatorn eller att testamentet inte har bevittnats av två samtidigt närvarande testamentsvittnen.
En annan vanligt åberopad grund är att man påstår att testatorn upprättat testamentet under påverkan av psykisk störning. Det bör noteras att avgörande är det psykiska tillståndet när testamentet upprättas. Drabbas testatorn av psykisk störning efter det att testamentet upprättats påverkar detta inte testamentets giltighet.
Vem som har rätt att klandra ett testamente
En klandertalan kan endast göras av en arvinge. Med arvinge avses en person som enligt reglerna i ärvdabalken har rätt till arv efter en person på grund av släktskap. Som exempel på arvinge kan nämnas barn eller barnbarn.
Den som endast är testamentstagare har inte möjlighet att klandra testamentet. En person eller en organisation som är testamentstagare i ett testamente har därför inte möjlighet att väcka talan om klander av testamentet.
Tidsfrister för klander av ett testamente
En arvinge som vill klandra ett testamente måste göra detta senast inom sex månader från det att arvingen delgavs testamentet. Denna tid benämns för klanderfrist. Efter det att klanderfristen har löpt ut är det inte möjligt för en arvinge att klandra ett testamente.
Vad som avses med delgivning av testamente och hur det fungerar kan du läsa mer om i artikeln ”Delgivning av testamente”. Enkelt förklarat fungerar delgivning i praktiken oftast på så sätt att en bestyrkt kopia av testamentet skickas till var och en av arvingarna. Därefter skriver arvingarna var för sig under den bestyrkta kopian och intygar att de har tagit del av testamentet.
Det är vanligt att arvinge i samband med intygandet även anger att hen godkänner testamentet. Godkänner arvingen testamentet är det inte möjligt för arvingen att därefter väcka en talan om klander. Genom godkännandet anses arvingen ha avsagt sig rätten att klandra testamentet.
Var en klandertalan ska göras
En talan om klander ska väckas vid allmän domstol. Detta innebär att en talan om klander ska ges in till tingsrätten.
Överkurs – För dig som vill veta lite mer om klander av testamente
Reglerna om klander av testamente finner du i ärvdabalken. Grunderna för när en talan om klander kan väckas framgår av 13 kap ärvdabalken. Vem som har rätt att klandra ett testamente framgår av 14 kap 5§ ärvdabalken. Reglerna i 13 och 14 kap måste läsas gemensamt för att du ska kunna förstå vem som har rätt att väcka en talan om klander och under vilka förutsättningar som en talan kan väckas
Ett ogiltigt testamente kan bli ett giltigt testamente
Ett testamente blir inte per automatik ogiltigt om någon av klandergrunderna föreligger. Det krävs att en arvinge väcker talan för att testamentet ska bli ogiltigt på någon av dessa föreligger. Även ett ogiltigt testamente blir därför giltigt om det godkänns eller inte klandras under klandertiden.
Som kommer att framgå av följande avsnitt kan dessutom ett testamente vara giltigt mot vissa personer men ogiltigt mot andra personer.
En talan om klander är ”personlig” och påverkar inte övriga arvingar eller testamentstagare
En klandertalan är ”personlig”. Med detta avses att följderna av en klandertalan endast är gällande mot den som har väckt klandertalan. Meddelar en domstol en dom att ett testamente är ogiltigt gäller denna dom endast i förhållande till den person som väckt klandertalan. Testamentet är fortsatt gällande mot de arvingar som godkänt testamentet.
Exempel:
Anna, Berit och Christina är bröstarvingar till Doris. När Doris avlider hittar man ett testamente i vilket Doris testamenterar bort all sin kvarlåtenskap, uppgående till ett värde om 900 000 kronor, till ett politiskt parti. Testamentet uppfyller inte formkraven och saknar bl a underskrift av två vittnen.
Anna och Berit väljer att godkänna testamentet även om de är väl medvetna om att testamentet inte uppfyller formkraven. Emellertid vill de respektera sin mammas sista vilja som var mycket engagerad i det politiska partiet. Christina å sin sida håller emellertid inte med sina syskon. Hon tycker att det är viktigt att man följer de regler som finns och är dessutom övertygad om att mamman lurats av företrädare för partiet att testamentera bort sin kvarlåtenskap till partiet.
Christina väcker därför talan om klander av testamentet vid tingsrätten som senare meddelar en dom enligt vilken testamentet är ogiltigt och därmed inte gällande i förhållande till Christina. Christina har därför rätt till sitt arv om 300 000 kronor.
Domen har inte någon betydelse för Anna och Berit. Då de valt att inte klandra testamentet är testamentet fortfarande gällande i förhållande till dem. Deras respektive arvslotter om 300 000 kronor kommer därför att tillfalla det politiska partiet i enlighet med vad Doris angett i sitt testamente.
Klander, nullitet och jämkning
En talan om klander är inte den enda vägen för att ogiltigförklara ett testamente. Det finns även möjligheten att testamentet är en nullitet, d v s att testamentet är ogiltigt utan att någon talan behöver väckas.
Att ett testamente är en nullitet innebär att det är ogiltigt utan att någon åtgärd behöver vidtas. Ett exempel på när ett testamente är en nullitet är när det är förfalskat. I ett sådant fall behöver man inte väcka talan om klander för att testamentet ska vara ogiltigt. En nullitet brukar sägas vara en självverkande ogiltighet som inte kräver någon särskild handling.
När ett testamente anses vara en nullitet finns det inte några tidsgränser som är fallet vid en klandertalan. Ett testamente som är en nullitet är ogiltigt när det än påtalas att det är ogiltigt.
Jämkning av testamente har behandlats i en separat artikel men blir aktuellt när en testator har ”testamenterat bort” en bröstarvinges rätt till laglott. I en sådan situation kan bröstarvingen väcka talan vid en domstol och begära jämkning av testamentet och på så sätt få ut sin laglott.
Bevisfrågor vid talan om klander av testamente
Utgångspunkten vid domstolens prövning av en klandertalan är att den som påstår att ett testamente är ogiltigt på materiella grunder, t ex att testatorn har varit psykiskt sjuk vid upprättandet av testamentet, har bevisbördan för detta.
Åberopas formella grunder, såsom t ex att formkraven för ett testamente inte är uppfyllda, anses bevisbördan för att testamentet är giltigt ligga på testamentstagaren, d v s den som påstår sig ha en rätt på grund av testamentet.
Ett intressant rättsfall om du vill läsa mer om resonemanget kring bevisbörda vid klandertalan är NJA 2009 s. 249.
